Säkerhet vid träning o tävling, ökar antalet olyckor på tävlingar och om svaret är Ja vad är orsaken och vad kan vi göra åt det?

Inför Svanesunds linjelopp 2018 så hade jag haft en del problem, var tveksam till min form och stundtals gick det riktigt fort i loppet, speciellt i backen och jag var jag rätt nöjd med att jag hängt med så som jag hade gjort när det började närma sig målgång. Ett par cyklister satsade allt på ett kort och gick på utbrytning med ett par Km kvar till mål. Klungan rullade i ett relativt makligt tempo och tog upp hela vägens bredd efter den sista 90 graders svängen innan det var dags för spurten in mot mål.
Fick en olustkänsla redan innan vi tog den sista svepande svängen som leder in på den långa slakmotan mot målet. Är ingen spurtspecialist och det kändes väldigt oroligt i klunga, valde att backa bak då magkänsla sa att det inte var värt risken.
Strax före mållinjen small det ordentligt i hög fart. Kan inte säga vad som egentligen orsakade kraschen, men det tog riktigt illa för några cyklister. Kraschen var en i raden av krascher under säsongen 2018 i Masterklasserna.

Oturen kan alltid vara framme och det får vi acceptera, trotts allt så har vi valt att tävla och med det så utsätter vi oss också för vissa risker. Men hur kan vi minimera riskerna under tävling o träning?

I mitt förra inlägg berörde jag flyktigt att vi hade en tanke på säkerheten vid träningar på våra sk Mastertisdagar i Göteborg och tänkte i detta inlägg utveckla detta högaktuella ämne, nu när 2019 års säsong står i sitt antågande. 

När vi i CK Master satte upp regelverket för våra öppna träningar så hade vi tagit till oss av ett antal incidenter som hänt under föregående års träningar i Göteborgsområdet. De flesta av dessa regler är rent sunt förnuft, men nog så viktiga att poängtera om o om igen då det som är självklart för några inte är det för andra. Reglerna finner ni på dropbox länken: CK Master regler vid Lvg träning.

Kan dessa komma andra till hjälp för att undvika en enda krasch så har de bidragit med något.

Under träningar och tävlingar så befinner vi oss oftast ute på allmänna vägar med mötande trafik, vi ska ofta ta oss igenom stadstrafik och bostadsområden med alla de risker som det innebär. Nu finns det rätt mycket skrivet om vardagstrafiken så jag tänkte inte ge mig på det ämnet här utan istället ta upp några funderingar kring träningar och tävlingar.

Jag har ingen statistik eller egentliga fakta för min fundering, men under förra säsongen tyckte jag det var ovanligt många krascher i Masterklasserna på tävlingarna.

Om det är så, är det bara slumpen, otur eller något annat som vare sig tävlingsarrangörer eller cyklister kan påverka eller finns det saker vi kan förbättra och förändra? 

Att det alltid finns rötägg som vill förstöra kommer vi kanske aldrig ifrån, tänker på bla den eller de som slängt ut häftstift på vägen under Västboloppet i Burseryd. Var själv en av de som fick bryta pga av punka, ingen incident inträffade för egen del men surt att gå upp i ottan, släpa med sig familj till tävlingen, köra 95% av tävlingen för att sen få ringa för skjuts när de andra gjorde upp om segern. Trist för de som drabbas och också för arrangörerna. 

Men om vi bortser från rötäggen som inte förstår att de utsätter andra människor för risker så återstår faktorer så som vägen vi använder, arrangörer och cyklister och medtrafikanter.

Bansträckningens och arrangörernas inverkan på säkerheten:

Personligen så ogillar jag långa banor med många korsningar etc. ur ett säkerhetsperspektiv (kan finnas andra aspekter som tilltalar dock).
Arrangörerna tar på sig en stor uppgift att hålla banan säker för cyklisterna och medtrafikanterna, flaggvakterna har inga befogenheter att stoppa trafik egentligen och att sätta en omotiverad flaggvakt i en högriskkorsning är som att be om att något ska hända.  

Det går heller inte att uppmärksamma alla medtrafikanter om att det faktiskt pågår en tävling då banan är lång och kanske cyklisterna passerar en eller någon enstaka gång. I bästa fall finns det ordnat med MC ordonnans eller till och med poliseskort, men vad händer om tex någon stark cyklist tvingas till service och ska jaga ikapp, ja då är man i ingenmansland och med ett adrenalinpåslag och ett jävlar anamma så finns risken för olycka där. Nej då föredrar jag en kortare bana som är enklare att kontrollera och arrangörerna kan kraftsamla på de platser där det är mycket trafik eller risker av annat slag.

Ett bra alternativ som nyttjats i Göteborg och på ett flertal andra platser i landet, är att ett antal tävlingar förlagts till Go-kart banor, test banor mm.. Alternativet gör tröskeln lägre för de som vill börja tävla då ett par variabler försvinner såsom mötande trafik, refuger, potthål och stolpar. 

Nu skulle det bli ganska enahanda att bara tävla på denna typ av banor men de har definitivt en plats i tävlingskalendern, Nu och i Framtiden, anser jag.

Nu vill jag trycka på att jag tycker säkerhetsarbetet generellt är bra kring tävlingar i Sverige och Svenska Cykelförbundets personal ställer hårda krav på arrangörerna för cyklisternas bästa. 

Men jag har lite svårt för när de blandar tävling o motionslopp. 

Motionslopp ställer lite andra krav mot en tävling för att attrahera cyklister, här vill man ofta visa det fina landskapet och inte köra flera varv på en bana. Motionsloppen är till största delen också inriktade på cyklisternas upplevelse, inte publiken. 

En tävling där det går avsevärt fortare, är en tävling och ska innehålla en eller ett par utslagsgivande delar! Helst ska tävlingen också attrahera en publik som får se cyklisterna flera gånger. 

När dessa två ting blandas så har jag alltför ofta sett olyckor.
Med samlad start, tävlingsklass står i och för sig först, men med masterstart så är risken uppenbar att icke tävlingsvana cyklister (som kan vara starka individer) blandas med vana tävlingscyklister. När farten sen skruvas upp så händer det saker…

Attityden bland oss cyklister:

Ser man till Göteborgsserien som vi nu kört på Volvo Democenters provbana de senaste åren, så kan jag inte erinra mig om en enda krasch, samtliga klasser medräknat. 

Banan i sig är på många sätt ideal ur ett säkerhetsperspektiv då den är bygd för att Volvos kunder ska få känna av bilen i både backar o kurvor, på en vägbana med fin asfalt, inga refuger eller mötande trafik eller utfarter. 

Här blandas inte cyklister utan licens med de som aktivt tävlar. Uppdelningen gör att det blir lite lugnare att som icke licensierad att komma igång med att tävla och tävlingsklassen blir lite mer homogen.

Men jag tror en av de största orsakerna till att det inte hänt några krascher är med vilken attityd vi går in i dessa tävlingar med och att vi respekterar varandra. Samtliga har haft koll på sin kropp & cykel och chansar inte så att andra utsätts för fara. De flesta känner varandra och vill kunna se varandra i ögonen efter loppet och säga att det var juste kört och hen var värdig sin placering.

Om vi då ser på Masterscup tävlingarna så tycker jag att antalet krascher snarare ökat och om min känsla är korrekt så tror jag också att ett starkt bidrag till detta är just attityden under tävlingarna. 

·     Under säsongen 2018 har det hänt ett flertal gånger att en cyklist medvetet tryckt sin höft mot mitt styre för att han vill komma in där det inte finns plats. 

·     Jag har fått en pedal i framhjulet när cyklisten kastar sig ut i sidan från den position den hade utan att ha koll på var som fanns runt omkring.
Pedalen gjorde rent hus i framhjulet och jag tackade min skyddsängel att jag inte gick i backen, hjulet det var kört förstås.

·     På Arlanda test track så genade vissa i gruset och ”vallade” sig in i klunga genom mer eller mindre tackla sig in i klungan. 

Listan på exempel kan göras lång med onödiga situationer som skapas genom ett relativt vårdslöst och egoistiskt beteende.

I mitt tycke är detta ett jäkla ofog, fullständigt onödigt och mycket kopplat till attityd och brist för respekt för medtävlarna. Här har vi som tävlar en del att jobba med då vare sig arrangör eller tävlingsbana kan avhjälpa detta. 

Konsekvenser:
Till skillnad från proffsen eller en cyklist i början av karriären där ens framtid och ekonomi hänger på tävlingsresultaten så är den genomsnittlige Mastercyklisten heltidsarbetande och om man bortser från själva skadorna i sig som en krasch orsakar och faran med dessa, så kan en krasch få stora ekonomiska konsekvenser då sjukskrivning, material etc. kostar på och den lilla fördel man kan få genom det som jag kallar ett jäkla ofog är så liten i sammanhanget så detta borde upphöra omgående.

Varje cyklist måste respektera sina medtävlare och deras säkerhet och ha koll i princip 360° runtomkring sig under tävlingarna så hen inte utsätter andra för fara.

Hen ska också var ödmjuk över sin egen kapacitet och teknik inför varje delmoment i en tävling, vi kan inte köra som om vi fortfarande sitter hemma på trainern o tävlar i Zwift. Att gå all-in tills de svartnar må kanske inte få några konsekvenser framför bildskärmen men i en riktig spurt i 70 km/h så är det lätt hänt att vingla till eller gå på ett hjul om man tar i så man tappar kontrollen. Det får inte ske helt enkelt!

Vi kan minimera riskerna genom respekt, kontroll och att träna på de moment som kan uppkomma på en tävling.
Säkra tävlingar är också roliga tävlingar.

Låt inte rädslan för osäkra träningar och tävlingar få duktiga cyklister och trevliga kamrater att tappa lusten att välja bort den idrott som vi älskar så, nej se till att fler väljer att tävla och träna med klubbarna.

Kör hårt men säkert där ute.

Min första blogg, med fokus på cykel o allt där omkring.
Vad har jag att tillföra i denna djungel av sociala medier där många kan o vill komma till tals?
Ja förhoppningarna är att kunna skriva mer fritt o avhandla allt ifrån min egna cykelsatsning i kombination med att vara egenföretagare och ha familj, till cykelklubben CK Master där jag jag är ansvarig för Seniorträningarna å landsväg, Tävling, träning, kost mm..
Om det sen tillför något i mediet, ja det får läsarna avgöra.

I detta första blogginlägg tänkte jag inte skriva så mycket om mig själv utan börjar med att beskriva våra tankar kring träning och upplägget på klubbens landsvägsträningar som alltid går av stapeln på tisdagar.
CK Master är en tävlingsinriktad klubb med målsättningen att få fram licensierade cyklister som tävlar både nationellt och internationellt. Vi har inget lag i den bemärkelsen så som MAIF, Ryska Posten osv. i elitklass, men har ett antal vassa cyklister i princip i varje klass.
Ungdomsgrupperna i MTB har blivit oerhört populära och att det samlas över 100 ungdomar en vanlig lördagsmorgon i Skatåsområdet i Göteborg är inte direkt ovanligt.
För egen del så kör jag mest MTB för att det är kul med avbrott från landsvägscyklingen ibland och ett bra alternativ när vädret inte är någon höjdare.
Mitt fokus är som sagt landsväg och driver seniorträningarna tillsammans med klubbkamraterna Erik Karlsson Landén och Pierre Stjernman.
När jag tog över ledningen för träningarna för ett par år sedan så hade det varit lite si o så med deltagandet på träningarna över säsongen och det första vi gjorde var att sätta oss ned diskutera vad vi ville uppnå med träningarna. Vi var rörande överens om att de skulle stå för veckans hårdaste pass och för att kunna erbjuda inspirerande och utvecklande träningar så behövdes det en homogen skara cyklister av "rätta virket" för att träningarna ska kunna erbjuda en utmaning även för de starkaste. Beslutet blev att låta träningarna vara öppna för licensierade cyklister. För att kunna genomföra detta på ett säkert sätt satte vi upp ett regelverk för träningarna samt hur vi skulle kommunicera information runt träningarna.
Reglerna talade om vad som förväntades av cyklisterna som anslöt till träningarna och i vår FB grupp för träningarna läggs varje runda upp i förväg, vilka segment som vi kör hårt på o vilka som är återhämtning, vilken typ av träning som körs den specifika dagen osv.. De som vill vara med gör också en intresseanmälan för det specifika passet.
Variation, Plan, Säkerhet och att ha Roligt är ledord för träningarna. Det ska också sägas att Mastertisdagarna har blivit synonymt med mjölksyra och det är också syftet med dessa träningar.
Vi har över åren varit förskonade från incidenter som lett till något allvarligt och till mångt o mycket så beror det nog på att det allmäna cykelkunnandet bland de som kommer till träningarna är högt och inte bara ett gäng starka individer som inte kan cykla fort i grupp under tävlingslika former.
Just säkerhet är ett område som jag återkommer till i ett senare blogginlägg.

Receptet med regler, variation, klar kommunikation och högkvalitativa pass har visat sig framgångsrikt. Att det står 60 cyklister redo för stora lass av mjölksyra har inte blivit någon ovanlighet. Kräver disciplin och att reglerna efterföljs för att passen ska bli effektiva. Än så länge har det funkat bra och hoppas på en lika rolig cykelsommar detta år.
Under 2018 tog vi också hjälp av Mattias Reck för att träningarna skulle ha en långsiktig plan mot ett par tävlingar som hade prio 1, där Mastertisdagarna var en del i en mer övergripande plan.
Reck höll också ett par föredrag om träning under året för att öka förståelsen för vad som ska göras o när under träningsåret. Mer om det i senare inlägg.
Under 2019 kör vi vidare på inslagen väg och och med ökat antal cyklister i klubben så kommer det vara mycket Rött-Vitt -Blått på vägarna kring Göteborg på tisdagarna.
Att som 48-åring få möjligheten att mäta krafterna varje vecka med de starkaste cyklisterna i Göteborg, vilka i vissa fall skulle kunna vara mina barn om man ser till åldern, är ett privilegium och kräver att jag gjort "läxan" under vintern om jag ska kunna hänga med.
Att få träna med dessa cyklister ger också en bra förberedelse inför H40 tävlingarna, hänger man med på en Mastertisdag så är chanserna stora till att man kan prestera på hög nivå även i H40 klassen.
Om vi på Mastertisdagarna varit förskonade från incidenter så är det väl raka motsatsen till förra årets säsong i Masterklasserna där ett flertal vådliga vurpor inträffade. Men hur jag ser på det lämnar jag till nästa blogginlägg, för de som är intresserade får återkomma då.
Nu börjar nedräkningen mot 1:a Mastertisdagen 2019, som av tradition och praktiska skäl börjar 1:a tisdagen efter vi gått över till sommartid. I år innebär det att första träningen sker den 2/4 och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot denna premiär.
Nästa blogginlägg kommer dock innan dess, så på återseende och ta det försiktigt där ute.

Bilderna visar hur en Mastertisdag kan se ut.