Ändrade planer på många plan

Sist jag skrev så nämnde jag att det inte skulle bli någon resa till Mallorca denna vår, men planer kan ändras och när TUI annonserade om resor till Alcudia 2200 kr (flyg + hotell) så var det svårt att motstå. Nu skulle det inte vara idealt att lägga en tung vecka med träning precis innan premiären på Kinnekulle men då familjen skulle följa med fick det bli en kombination av träning o familjeresa.

Vi lämnade ett Göteborg med ett strålande väder och anlände till ett kylslaget o blåsigt Mallorca. Tror nog inte jag varit på ön med ett så dåligt väder någon gång. 

I Puerto Pollensa hade en segelbåts förtöjningar brustit och den blåst upp på stranden, även i Palma Nova rapporterades det om båtar som slitit sig o blåst upp på land.

Puerto Pollensa efter busvädret.

Första turen fick därför bli en kortare tur på morgonen med lite intervaller på hyrcykeln. 2 set med 3-1 och 1 set med 40-20. Turen gick från Alcudia- Sa Pobla- Inca- Sencelles- Costix- Sineu- Sankta Margalida- Alcudia, totalt ca 70 Km.
Inledningsvis i lättare regn men med kraftiga vindar, för att sen övergå till hällregn. Långa ärmar o ben, skoöverdrag, långfingrade handskar, ja hela kittet på, ändå kom jag hem dyngsur. Trotts att det är högsäsong för cyklister på Mallorca, mötte jag inte en enda cyklist på hela turen förrän väl tillbaka i Alcudia. Frugan nämnde väl något i stil med att få är så envisa som jag och ska trotsa vädret, om jag ska uttrycka det milt...

Ja cyklister finns det annars gott om här på ön denna vecka. Till helgen går Iron Man tävlingen och därefter Mallorca 312. Vart man än vänder sig ser man en cyklist, förutom på min premiärtur då, på vissa platser mer än andra. Tankstelle och vägskälet vid akvedukten nedanför Gorg Blau där man tar av mot Sa Calobra fullkomligt översvämmas av cyklister. Ca 1000 cyklister varje dag tar sig ner o upp till Col de Reis från Sa Calobra. En 9,5 Km lång backe med 7% i snittlutning. Vissa researrangörer har dukar upp hela bufféer på de olika passen och fika stoppen med hjälp av följebilar. Kaféer annonserar om vilka cykelarrangörer som har dem som officiellt fika ställe osv.. Ja cyklismen är stor på Mallorca vid den här tiden på året.

Bild tagen efter turen till Sa Calobra, avsevärt färre cyklister än tidigare på dagen...

Mitt andra pass skulle så ta mig till Sa Calobra. Har kört ner o upp för backen tidigare men aldrig lyckats prestera riktigt här. Tog det därför lugnt dit med tanke på att 30-40 min all out väntade. På väg utför insåg jag att jag nog aldrig sett så många cyklister och bilister här tidigare. Antar att det fanns ett uppdämt behov efter ett par dagar med busväder och att alla nu otåligt gett sig iväg hit.
En strid ström av cyklister o bilister formade en kö utför Col de Reis ner till Sa Calobra. Något jag skulle bli varse även kom att råda uppför senare.

Vägen ner till Sa Calobra.

Väl nere i Sa Calobra tog jag en kort paus o sträckte på ryggen. Har haft problem med ryggen i många år och det brukar förvärras under vinterträningen då den tenderar att bli mer statisk på vintercyklingen och Monarkpassen än ute träningen under sommarhalvåret. Nu har jag kört en del styrketräning under vintern och fram till mitten av Februari hade jag varit helt fri från ryggproblem. Men någonstans i mitten av Februari gick något fel och under 2 månader har jag nu dragits med en vänstersida som hämmar mig kraftigt. Utöver smärta så är vänster ben/höft o ryggen ständigt trött.
När jag cyklar visar det sig inte speciellt mycket förrän jag börjar närma mig tröskeleffekt eller där över. När tröttheten börjar slå till så blir snedfördelningen väldigt uppenbar. Siffror som 45-55% fördelning eller värre än så är inte ovanlig. Ja med den snedfördelningen är man inte direkt ett hot i Masterklasserna…

Nåväl, tillbaka till Sa Calobra, efter att ha sträckt ut ryggen hoppade jag upp på cykeln o satte av uppför Col de Reis. Ganska snart insåg jag att det även bildades kö uppför. Bilarna fungerade som en effektiv vägspärr bakom långsammare cyklister och det blev en del av o på till en början.
Jag matade dock på så gott det gick utan att spränga mig. Hade satt på mina effektpedaler på hyrcykeln och la mig på en effektnivå som borde hålla hela vägen upp. Fungerade ungefär i 15 min sen gav ryggen upp. Lyckades dock hålla uppe tempot en stund till och vid 6 Km var jag 1:20 före min tidigare bästa tid. Men där var det stopp, nu gjorde ryggen riktigt ont och när  ryggen gav upp helt och jag kom in i de brantare partierna så klarade vare sig rygg, ben eller huvud att hålla tempot. Slutade därför på en sämre tid än mitt pers och helt klart var det inte den signal jag ville ha från kroppen så här ett par dagar före premiären i Kinnekulle. 

Tydligt trendbrott när ryggen gav upp helt...

Efter att passerat Tankstelle och tagit mig ner till Selva och vidare mot Sa Pobla så gjorde jag en sista effektökning på platten mot Alcudia. På platten, sittandes nere i bocken kände jag inte av ryggen och kunde under lite över 10 minuter mata på långa stunder mellan 300-370w utan smärta, detta efter nära 4 h cykling. Åtminstone en positiv signal som jag får ta med mig från detta pass.

Efter detta pass fick ryggen vila en dag, hoppas detta kan göra att ryggen får återhämta sig något, för att kunna få till ytterligare något pass innan det bär av hemåt igen.
Om kroppen fortätter att skicka fel signaler, ja då får det bli ändrade planer igen, kanske tävlingssäsongen redan är över innan den börjat, men det får jag återkomma om. Hoppet är det sista som överger en och ännu har jag inte gett upp hoppet om 2019 års säsong.

På återsende o kör försiktigt.

/Björn Calavin

En cykelvår till mötes och varvvillig motor kontra lågvarvig.

Vårtecken inom cykelsporten duggar tätt!

Många lägger nu en grund inför säsongen på favoritön Mallorca, vårklassikerna radar upp sig under helgerna och vilka lopp sen, galen körning sista milen i Gent-Wevelgem härom helgen och Flandern runt, ja där fick man tyvärr inte sett så mycket…

För egen del så blir det inget läger på Mallorca denna vår, cykelbudgeten spenderades på Sportspec med resultatet en BMC Teammachine. Har kört på en Canyon Ultimate SLX med mekanisk Dura Ace under ett par år nu och den har varit kanon, men nu var det dags för en ny racer. 

Det är något speciellt att sätta sig på en ny cykel. Sportspec hade fixat allt med cykeln så det var bara att trampa, igång. Allting tyst, växlarna bara glider i och den rappa responsen. Ren o skär glädje.

Nu valde jag disc varianten och Ultegra med Di2, detta innebär en penalty i vikt i jämförelse med min gamla Canyon. Men med en total integration och rappa respons så lär detta betala sig med råge. 

BMC finns nu till salu i ett flertal affärer i Göteborg, sedan någon vecka även på CK Masters partner Rideaway. 

Undertecknad med årets raket. 

Eftersom jag dras med återkommande ryggproblem så gjorde jag en bike-fit hos Adam på art-V i Göteborg på min Canyon för något år sedan, nu gjordes en uppföljning med den nya cykeln, stämde av alla gamla värden mot hur jag trampar nu när jag sitter på Shimano riggen.

Trotts vissa akuta problem med stor snedfördelning i effekt den senaste tiden, så var det glädjande att se siffrorna som Adam plockade fram efter vissa justeringar. Jämn fördelning och max kraft på rätt ställe. Kan inte bli annat än bra det här.

Får lägga ett gott ord om Adam också. Oerhört seriös och erfaren när det gäller bike fit, jobbar främst med det som redan finns att tillgå och prylar är inte prio 1 att sälja vid en bike fit utan finns där om så krävs för att nå resultat.

Bike fit uppföljning hos Adam på art-V.

I Göteborg är det vår för cykelsporten på många plan.

Social rides samlar hundratals med cyklister och i sista helgen i Mars gick den första av stapeln i strålande solsken. 

För egen del så tillbringades dock den helgen på cykel i Halland. Jag o Cyklisten/Triatleten Lars Rosenkrantz styrde kosan mot Halmstad för ett par turer, på vägar jag sällan, om aldrig cyklat på. Både jag o Lars på nya cyklar för året och om premiärturen gick medelhårt på egen hand så trissades tempot stundtals upp på de i princip bilfria vägarna i Halland. Har nu lärt mig att passningen ”Det börjar bli lite snorigt nu” betyder att det går hårt nu, ska vi lugna ned oss lite…;-) Ja när män i lycra kommunicerar!
Blev en tur på strax över 13 mil, sista timman rätt kylslagen och gick rätt tom på energi då det bara blev en energibar på över 4 h allt som allt i energi, på tok för lite i det tempo som vi höll.

På lördagen hakade vi på Cykelslang Cycle Club och en fin runda på strax över 11 mil. Sista 1,5 milen blev det årets första lagtempo och med bara halvfräscha ben så lyckades jag med konststycket att ställa av mig själv ca 1 Km kvar till målet för lagtempot. Starkt kört av kvarvarande cyklister, målet med träningen uppnått och samtidigt en indikation att en bit kvar till toppform.

Lars R & Undertecknad i sällskap med Cyckelslang CC.

Ja veckan som följde fylldes med fler premiärer och kvitton på om form och om grundjobbet gjorts under vintern. Mastertisdag hade premiär i strålande solsken och strax över 30 cyklister slöt upp denna premiärtisdag. 

Mastertisdag med varvbana i Bergsjön.

Solljuset begränsar längden på passen under veckodagarna så här i början av säsongen, så premiären lades på en 6 Km lång varvbana i Bersjön.

Symboliskt för denna start hade vi lagt ut en bild på ett kosläpp och sällan har väl en bild varit mer slående. Banan lurar en lätt om man bara tittar på profilen och många var de cyklister som skenade iväg för att sen få ångra det i dubbelbacken i slutet.
Vi samlade kort ihop oss för ett varv till. Minnet är kort för fort gick det från början och helt klart behöver jag själv mer korta intervaller för att komma i någon slags tävlingsform, tröskelvärden ger lite i sällskap som dessa cyklister och på banor som denna.
Lite taskig placering inför dubbelbacken och det var kört att hänga med täten trotts över 500 W i snitt uppför backen över 40 s och över 700 W i peak. En sk prologhosta kom som ett brev på posten också.

Nåväl, kort stop för att samla ihop trupperna och sen på de sista 2 varven som kördes i ett svep. Även denna gång var jag för dåligt placerad inför sista gången uppför dubbelbacken, ett tecken på att formen inte riktigt är där när man inte placerar sig rätt inför avgörande moment.

Men det är som förväntat en första träning som denna, där elitkillarna redan varit igång ett tag och själv har man knappt kommit ut ur paincaven.

Mer om träning:

Till denna säsong har de tävlingsinriktade cykelklubbarna i centrala Göteborg samordnat träningarna under veckodagarna. Vi delar redan på arrangemangen av Göteborgsserien på Volvo Demo Center som gjorts möjliga av bland annat eldsjälen Ulf Rydne. Nu tar vi steget vidare att erbjuda utvecklande pass för tävlingscyklister i Göteborg.
Tanken är att vad som är bra för Göteborgs cyklister, är bra för klubbarna också.
Samarbetet innebär att träningarna är öppna för cyklister med tävlingslicens, cyklisterna kan nu få hårda, varierade och utvecklande pass Tis-Ons-Tors.
CK Master leder tisdagarna som vanligt, Onsdagarna leder Aktivitus Sports Club och Torsdagarna leds av Giro Cycle Club. Ledarna för passen synkar kontinuerligt så att inte samma upplägg o runda körs under samma vecka. 
Guided Heros och Mattias Reck stöttar CK Master och Giro Cycle Club med Coaching. För CK Masters del innebär det att varje pass har en plan och ett syfte med målet inställt att cyklisterna toppar mot ett antal tävlingar under säsongen.

Samarbete mellan ett par av klubbarna i Göteborg.

Helgen som gick så arrangerade klubben ett läger på Kinnekulle, det 11:e i ordningen.
Ca 90 deltagare samlades för 2 dagar av MTB och Landsvägscykling. 

Kinnekulle kanske inte har Mallorcas höjdmeter att skryta med men många cyklister har ”käkat styrlinda” i backen på norrsidan under loppen som arrangeras här. Målbacken på Kinnekulle kräver respekt annars biter målhanget tillbaka ordentligt.

Kinnekulles målbacke.

Nu blev det inte bara backträning under helgen då vägarna kring kullen är i princip bilfria, av god kvalitet och går genom ett vackert landskap. 

Officiellt var det samling kl. 17:30 på fredagen för inkvartering och middag. Vi var dock 3 cyklister som lämnade Göteborg strax efter lunch för att hinna med ett pass även på fredagen. Thomas Nilsson som kör i H50, David Hansson som kör Senior/Elit samt jag själv som H40 gubbe. Fredagen bjöd på fantastiskt väder, 17 grader varmt och en klarblå himmel.

1:a passet började lugnt o fint med en lite större loop än Kinnekulle loppen runt kullen, för att sen ge oss i kast med backen.  Mattias Reck från Guided Heros som hjälpt mig och CK Master sedan förra säsongen hade ordinerat 3x uppför backen i 40-20 intervall.

Hade som plan att försöka lägga intervallen runt 400 w, likt jag brukar köra hemma på Monarken. Att hålla sig på en viss effekt i verkligheten är svårare än hemma på Monarken visade det sig. Backen går i ett par etapper, inledningen och avslutningen är branta, där emellan ett flackare parti.
1:a 40s intervallen landade på 480w, nästa lite mer kontrollerat när lutningen var lite mer moderat och landade på lite över 400W. Sen kom den plattare delen av backen och en ny 40:a kördes igång och hastigheten plockades upp. Det var svårt att hålla uppe effekten nu. In i den branta delen, tenderade att starta för hårt på intervallerna, över 500w och det kostade i slutet av dem. Nu gällde det att bita i och hålla ihop det här.
Det lite för hårda inledningarna började nu ta ut sin rätt, men tillslut kom mållinjen och vi kunde vända runt o pusta ut några minuter innan vi gav oss på backen igen…
Till sist hade backen betvingats 3 ggr och vi kunde nöjda rulla ner till samlingen, middag och en skön dusch.

Efter en natts sömn så var det dags för det första av 2 pass denna dag. Efter en rejäl frukost var vi ett 15-tal cyklister som rullade iväg vid 08:30. För att undvika att få upp den goda frukosten började vi med att rulla ett varv runt Kinnekulle innan vi gav oss i lag med backen igen. Vi gnetade igång i en Belgisk kedja i ett tempo som får gå under epitetet snabbdistans. När varvet var komplett så var det dags för att ge sig på backen igen. Benen var inte superfräscha efter gårdagen men jobbet skulle göras. Tobias Belforth som är rask både i skogen o på Landsväg tog täten i ett tempo som var lite väl utmanande för min del med den dagsform jag hade. De första 30 s gick på ett snitt av 550w och en peak på över 700w. Detta kom att kosta senare ute på platten då jag gått på rött och behövde återhämta mig en stund, effekten gick ner och jag blev snart omkörd av ett par av våra starka juniorer samt Per Sigbrant som körde på sin tempocykel med enbart 53 klinga fram… Att han överhuvudtaget tog sig upp 3 ggr för backen är imponerande i sig, men att göra det topp 3 varje gång inger respekt. Men kanske det säger en del om övrigas klättraregenskaper också. ;-)

2:a varvet gick lite långsammare, backen avverkades med ungefär samma resultat som på första varvet. Efter återsamlingen så gav vi oss ut på sista varvet. Tempot trissades upp, en efter en fick ge sig och till sist var vi bara 6 man som gick runt. Efter Husaby dök våra ungdomar på MTB upp utmed vägen från skogen och bildade hejaklack när vår reducerade grupp körde förbi. Vilket skönt gäng! :-)
Tempot var hårt och efteråt konstaterade vi att alla tänkt samma sak, ska vi verkligen uppför backen efter detta varv!!! Ja så kom backen, inte mycket kräm kvar i benen nu. Landade på strax över 300 w i snitt med lite över 550 w i peak, inte mycket att skryta med när det är dags för tävling. 

Efter en god lunch så var det ut på platten mot Mariestad och i vad som kan beskrivas som Arn's hemtrakter. Om de flesta av Juniorerna var rätt rökta när tempot trissades upp på 3:e varvet runt Kinnekulle under förmiddagen och vi gått över 3h effektivt cyklande, så var det kul o se hur snabbt de återhämtat sig till pass nummer 2. De drillades av ungdomstränare Markus Lindén i konsten att göra en utbrytning och sen jobba ihop för att skapa en lucka. Att de som flög av kunde lägga av sådana rökare bara efter någon timmes vila, ja det funkade inte för mig. Jag satt med hela förmiddagspasset, men nu var det att åka lugnt i klungan som gällde. Att man åldersmässigt kan vara farsa till många av dem visar tydligt skillnaden i återhämtning, men också begreppet om att vara en "seg gubbe" som kan takta på i ett relativt hårt tempo ganska länge. Juniorernas effekt och effekt/Kg är inget jag kan konkurrera med, men de behöver ett par år till på sig att nå en uthållighet i snabbdistans fart för att kunna matcha mig där. 

Rundan som blev ca 60 Km lång, gick genom ett relativt platt men vackert landskap med ett par sträckor där vägen kantades av träd som gav en känsla av att cykla i en tunnel.

Utbrytning & Lagtempo i Arns fotspår.

Söndagens pass samlade endast 4 cyklister då övriga skulle köra Kinnekulleleden på MTB, började platt för att sen gå genom ett mer böljande landskap. Det var avsevärt kallare denna morgon och rundan gick först nordost för att sen vika söderut via Timmersdala, Lerdala och Eggby i distanstempo. Från Eggby matade vi igång ett lagtempo mot Lundsbrunn. I det delvis öppna landskapet var vinden vår motståndare och här märktes förmågan till plattdrag göra stor skillnad. Jag som växlade över till David, som för dagen var den starkaste av oss, fick bita i ordentligt när det var dags att komma in på rullen igen. Väl framme i Lundsbrunn så var de flesta av oss rätt rökta, men nu var det värsta gjort och vi rullade tillbaka mot Hällekis. Rundan slutade på 97 Km och totalt 33 mil på 3 dagar med delvis kuperad terräng satt fint på träningskontot.

Veckan som gått har bjudit på 2 hårda pass för egen del samt ett återbesök hos Osteopaten för att försöka komma tillrätta med min rygg/höft.

Mastertisdagen var kall men denna kväll körde vi oss verkligen varma.

Mattias Reck & Guided Heros recept för kvällen var relativt platt men hårda intervaller.

Vi inledde med 3x lagtempo i överfart. Detta innebar att vi i grupper om 3-5 man körde lagtempo som inleddes med ca 2 minuter relativt lugnt för att sen mata på stenhårt. Ja hårt blev det, man kan nästan beskriva det som en lead out 3ggr om och efter detta 2 på varandra frifartssträckor (tävlingssimulering). 

Första sträckan var böljande för att avsluta med Berthulsbacken. Olof Åström som är galet stark uppför satte årets första KOM på en Mastertisdag. Olof matade på uppför backen på 58s och 653 w i snitt, med peak på över 900w, gissar att detta landar då på ca 10-10,5 W/Kg i snitt, galet! :-)

Hann med en frifartssträcka till och väl hemma lagom till skymningen så landade kvällens distans på 81 Km.

Onsdagens pass med Aktivitus Sports Club blev ett ca 40 Km långt lagtempo i möjligt ännu kallare temperatur. Här tappade jag känseln helt i händerna då temperaturen låg runt nollan eller strax där under.

Benen var sega sedan Mastertisdagen och plattdraget var inte mycket att skryta över, men uppför blev det mer anständiga siffror. Ett bra pass i slutändan som totalt landade på 78 Km och bra komplement till Mastertisdagens korta men hårda segment. Finns väldigt goda förutsättningar att bli trött under veckodagarna i Göteborg framöver. :-)

Nu blir det vila ett par dagar efter att Osteopaten justerat min rygg något, sen är det på't igen. Till dess ha det så gott. Björn Calavin