Ändrad plan för säsongen, Rehab och nytt mål med SUB7 på Vätternrundan.

Drygt en månad har passerat sedan senaste blogginlägget och från att ryggproblemen peakade på Mallorca så har det körts en hel del rehab, rulle och stretching och även om jag inte är ”ute ur tunneln” så börjar jag skönja ljuset.  Att det inte finns någon quick fix för problemet är bara att acceptera och metodiskt jobba på att stärka upp muskler, öka rörligheten samt hjälpa återhämtning o blodcirkulationen på vägen.
Länge hände ingenting, ja faktiskt var jag i regel sämre dagen efter ett rehab pass än innan, men nu verkar jag kommit över en tröskel i träningen och från att ha haft dåliga till riktigt dåliga dagar, går det åt att ha dåliga dagar till mer eller mindre symptom fria dagar.

Är övertygad om att ökad rörelse, styrka är ett bättre alternativ än att försöka vila bort problemet, men samtidigt är jag medveten om att köra på som vanligt med cykelträningen, tävla och ”bara” lägga till rehab knappast skulle funka det heller. Därför har cykelträningen hållit sig mest runt FTP o däromkring, korta intensiva intervaller har fått vänta, likaså tävlingar då jag vare sig skulle kunna prestera som normalt och inte skulle de höga effekttopparna gynna mitt ”tillfrisknande” heller för den delen.
Att det ska bli tävlingspremiär så småningom denna säsong har varit min övertygelse hela tiden, men det får ske när kroppen är redo.

Målet för säsongen har därmed ändrats och från att ha Masters cup och SM som huvudmål har fokus ändrats till att försöka ta mig runt Vättern på under 7 timmar tillsammans med Göteborgsklubben Giro Cycle Club som förra året körde in på den imponerande tiden 6:50.
Att köra runt Vättern under 7 timmar ställer lite andra krav än att tävla i 2-3 h och kombinationen med träning runt FTP rimmar bättre med att köra Vättern än att tävla. Nu är det helt klart så att för att köra SUB7 så krävs det även att man klarar upprepade effektökningar också, och i takt med att ryggproblemen minskat lite har jag även börjat köra en del mer intensiva pass också. 

CK Masters klubbträningar på tisdagarna som jag leder är ett sådant pass. Här blandas frifartssträckor som är ren tävlingssimulering (och kul) med lagtempon mm.. Att köra dessa pass med starka elitcyklister är fostrande och en utmaning varje gång. Det framgår också tydligt att min kropp inte är van vid de effektspikar som krävs på frifartssträckorna, men även här börjar trenden peka åt rätt håll där musklerna inte tar totalslut med en gång vid högre effekter.

Mastertisdag innebär mjölksyra!

Göteborgsserien som går på Volvo Cars demobana med ett par veckors mellanrum har jag fram till härom veckan avstått denna säsong, men nu var det dags för ett försök.
Banan kan dras med ett par olika alternativ och denna gång var det inlagt ett par extra lågfartskurvor, vilket innebär ordentliga igångdrag.

Då det enbart finns en seniorklass, startade jag som Mastercyklist alltså med elitcyklister och seniorklass. Loppet blev ett brutalt uppvaknande om vad högintensiva intervaller innebär och vad som saknats i min träning. Med banans dragning fanns få ställen till vila och med 2 igångdrag á 750 w inom 1 minut för att sen gå in i den kuperade delen av banan var milt sagt jobbigt. Efter 20 minuter och som siste man i klungan och en begynnande känning i ryggen valde jag att kasta in handduken. Nöjd ändå, målet var ändå att få provat på hög intensitet i tävlingsform igen och bättre att bryta i tid innan känningen i ryggen blev värre.

Förra veckan hade en rad kvalitetspass, Mastertisdagen var hård, nära 40 personer lockades av den fina kvällen och en runda som erbjöd både frifart o två lagtempon. 

På Nationaldagen hade VOID öppet hus och Maurten i ledning av Mattias Reck höll i ett kvalitetspass med 4x lagtempon i över 30 gradig värme. Evenemanget drog rekordmånga deltagare och avslutades med grillning. Ett mycket uppskattat event som på senare år blivit tradition.

VOID Classic på nationaldagen.

Maurten depån kom väl till pass i värmen.

På lördag är det då dags för elddopet, ska man cykla runt Vättern under 7 h så är det mycket som ska klaffa. Utöver att man ska ha gjort rätt förberedelser, ha en bra dag, undvika mekaniska problem likväl andra missöden på vägen, så ska vädret vara lagom varmt och lite vind. Sen ska dina lagkamrater också ha en bra dag och gruppen fungera som en enhet osv.. 

Jag har fått en rad positiva signaler de senaste veckorna och formen är trotts allt rätt OK, om jag förvaltar de sista dagarna rätt så har jag goda förhoppningar om att få en riktigt fin dag på lördag. 

Veckan så här långt har innehållit Massage, likaså sista Osteopatbesöket för ryggen gjort och några besök i bastun då det finns ”risk” för 25 graders värme på lördag.

Återstår ändå en del detaljer: De sista passen ska köras för att benen ska vara pigga o laddade, ett o annat glas rödbetsjuice står på menyn, energidepåerna laddas, energi utmed vägen förberedas så jag inte väggar sista tredjedelen osv..

På lördag 19:07 vet jag svaret om vi som lag klarade SUB7 och om jag är en del av laget som rullar in i Motala under måltiden. Hur loppet utvecklar sig och om vi klarade målet får jag återkomma i nästa inlägg.

Till dess, kör säkert o ha skoj.