 |
Värnamo GP |
Det har varit tyst från min sida sedan Vätternrundan, idel jobbresor till Kina och Europa har helt enkelt inte givit den tid som jag behöver för att cykla på någon högre nivå och då inte så mycket att skriva om för den delen heller.
Dessutom ledde resorna till att rehabträningen blev lidande och den segdragna rygg/höft åkomma som jag dragits med sedan i vintras återkom till viss del. När jag nu ett par veckor efter högsommaren kommit igång igen så är det inte mycket kvar av säsongen och det blev därmed en extremt sen premiär av 2019 års tävlingssäsong för egen del, ja den började med Svanesunds linjelopp härom helgen.
Svanesunds linjelopp har en bana som jag gillar, loppet går mindre än en timma från Göteborg och brukar samla en bra gäng av H40 cyklister. Detta år sammanföll det dock med VM i Polen så en del åkte dit och klungan var därför något mindre i år.
Min tanke med det loppet var helt enkelt att få en genomkörare och känna av var jag stod mot konkurrensen.
Trotts en del försök så höll klungan ihop och med minnet från förra årets krasch på upploppet (jag själv inte inblandad) samt att jag tycker det är alltför många som spurtar i veteran klasserna utan koll på vare sig själva eller medtävlarna, med krascher som resultat, tänkte jag låta bli o spurta helt enkelt. Men så drogs spurten igång väldigt tidigt, upploppet är långt och gubbarna föll av en efter en, så satt man där med i toppen av klungan trotts allt, utan att egentligen förtagit mig eller krigat om placeringen. Min initiala passivitet hade dock lett till att jag låg någon cykellängd för långt bak så fick nöja mig med en 4:e plats för dagen. OK som premiär och gav ett sug efter mer.
Dessutom ledde resorna till att rehabträningen blev lidande och den segdragna rygg/höft åkomma som jag dragits med sedan i vintras återkom till viss del. När jag nu ett par veckor efter högsommaren kommit igång igen så är det inte mycket kvar av säsongen och det blev därmed en extremt sen premiär av 2019 års tävlingssäsong för egen del, ja den började med Svanesunds linjelopp härom helgen.
Svanesunds linjelopp har en bana som jag gillar, loppet går mindre än en timma från Göteborg och brukar samla en bra gäng av H40 cyklister. Detta år sammanföll det dock med VM i Polen så en del åkte dit och klungan var därför något mindre i år.
Min tanke med det loppet var helt enkelt att få en genomkörare och känna av var jag stod mot konkurrensen.
Trotts en del försök så höll klungan ihop och med minnet från förra årets krasch på upploppet (jag själv inte inblandad) samt att jag tycker det är alltför många som spurtar i veteran klasserna utan koll på vare sig själva eller medtävlarna, med krascher som resultat, tänkte jag låta bli o spurta helt enkelt. Men så drogs spurten igång väldigt tidigt, upploppet är långt och gubbarna föll av en efter en, så satt man där med i toppen av klungan trotts allt, utan att egentligen förtagit mig eller krigat om placeringen. Min initiala passivitet hade dock lett till att jag låg någon cykellängd för långt bak så fick nöja mig med en 4:e plats för dagen. OK som premiär och gav ett sug efter mer.
Så efter en bra klubbträning på tisdagen så sattes målet att även köra Masters cup avslutande GP lopp i Värnamo i helgen.
Kanske inte helt optimal planering med tanke på att vi var bjudna på 40 års kalas på lördagen och H40 startade tillsammans med senior o H30 klassen kl. 08:00 i Värnamo... Det var bara att bita ihop när klockan ringde 03:30 och man bara fått några få timmars sömn.
Att bilens termometer visade 3-4 grader på vägen till Värnamo piggade inte upp heller.
Sömnbrist och att jag överhuvudtaget inte är en person som gillar att gå på maxpuls innan lunch kändes av under uppvärmningen men planen var klar, jag skulle inte bara sitta med o känna mig för under loppet.
Loppet som väntade var 50 min + 1 varv på en snabb GP bana utan några egentliga igångdrag.
Direkt efter start gick jag upp i täten och såg till att hålla mig där genom hela loppet, försökte komma i utbrytning, bryggade när andra provade och var allmänt aktiv.
Direkt efter start gick jag upp i täten och såg till att hålla mig där genom hela loppet, försökte komma i utbrytning, bryggade när andra provade och var allmänt aktiv.
Ganska tidigt lyckades Vincent Andersson i Seniorklassen samt Peter Eggertsen i H30 få en lucka på drygt 30 s som de lyckades hålla in i mål.
I H40 klungan var Jönköpings CK inledningsvis aktiva och Rocket racing jobbade för att hålla ihop klungan så att en av deras spurtstarka cyklister skulle kunna ta hem det hela. Själv gillar jag som sagt inte klungspurter i veteranklasserna och tänkte inte vänta till upploppet. På sista varvet var planen därför att satsa allt på ett kort.
Med dryga kilometern kvar låg jag som andre man bakom Thomas Åström som jag vet är stark, ogillar tighta klungspurter han med och går gärna på en långspurt om tillfälle ges.
Hade tänkt att satsa på att gå förbi i näst sista kurvan men då jag hade bra mycket högre fart än Thomas i kurvan innan så tänkte jag att det får bära eller brista så jag körde trotts att det kanske var 300 m tidigare än plan. Bågen spändes, jag var först in i näst sista svängen, men sen brast bågen. Fanns inte tiillräckligt med krut kvar i benen och jag käkades upp på upploppet av resterande gänget. Inte så ledsen för det dock, jag genomförde loppet till 100% enligt plan, kroppen var rätt OK men saknar den sista spetsen pga av säsongens ryggproblem och brist på träning. Så nu har man lite o jobba med under vintern och slipper jag problemen med ryggen i vinter så kan 2020 bli riktigt roligt.
I H40 klungan var Jönköpings CK inledningsvis aktiva och Rocket racing jobbade för att hålla ihop klungan så att en av deras spurtstarka cyklister skulle kunna ta hem det hela. Själv gillar jag som sagt inte klungspurter i veteranklasserna och tänkte inte vänta till upploppet. På sista varvet var planen därför att satsa allt på ett kort.
Med dryga kilometern kvar låg jag som andre man bakom Thomas Åström som jag vet är stark, ogillar tighta klungspurter han med och går gärna på en långspurt om tillfälle ges.
Hade tänkt att satsa på att gå förbi i näst sista kurvan men då jag hade bra mycket högre fart än Thomas i kurvan innan så tänkte jag att det får bära eller brista så jag körde trotts att det kanske var 300 m tidigare än plan. Bågen spändes, jag var först in i näst sista svängen, men sen brast bågen. Fanns inte tiillräckligt med krut kvar i benen och jag käkades upp på upploppet av resterande gänget. Inte så ledsen för det dock, jag genomförde loppet till 100% enligt plan, kroppen var rätt OK men saknar den sista spetsen pga av säsongens ryggproblem och brist på träning. Så nu har man lite o jobba med under vintern och slipper jag problemen med ryggen i vinter så kan 2020 bli riktigt roligt.
Ha det gott, Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar